Mars 2018
Isläggning. Dunka-dunka-dygn
Runt månadsskiftet februari / mars en ström av mediarapporter, och då inte endast i aftontidningarna, från hemlandet vilka beskriver resultaten av snön och kylan. Oändliga seriekrockar, bandvagnar - ja, ni förstår.
Från en barndomsvän rapporteras om den finaste stockholmsvintern på länge, vitt överallt, härliga promenader och skidturer.
Myntet har två sidor.
Här i den nederländska provinsen Friesland åtskilliga nätter med -10, dagtid några minusgrader. Isläggningen fortgår till glädje för skridskoåkarna. För oss innebär det att avgången mot nordligare farvatten försenas.
Under speciellt tre dygn var vi ordentligt infrusna med is som lätt dunkade mot skrovet.
Slarvigt nog är vi inte utrustade med ishacka, abbans, utan har amatörmässigt gjort vad vi kunnat med en båtshake (för Guds skull - berätta inte detta för Ernest Shackelton!)
Under tiden vi varit här har solen strålat, månen lyst över oss och vi har på det hela taget det alldeles utmärkt bra.
I sammanhanget är det värt att påpeka vår förtjusning över Bess Safaris värmesystem, en värmepanna från det holländska företaget Kabola som sprider sitt varma vatten till åtta radiatorer varav en i maskinrummet. Kabolan är det bästa värmesystemet för båtar vi kommit i kontakt med. Jämn, tyst värme, pannan byggd för drift 24/7/365.
Murmansk? Nej - Nederländerna!
I början av mars avlade vi visit i Delfzijl, landvägen. Delfzijl är en holländsk hamnstad i provinsen Groningen vid floden Eems, floden som i sitt yttre lopp flyter mellan Holland och Tyskland. I Delfzijl går det att slussa mellan kanalsystemet och Nordsjön.
Bland annat på grund av att Eems påverkas av tidvattnet, det vill säga ström, minskar risken för is. Det hindrade inte att floden var fylld med - gissa vad! Is, is, is...
Ett växande samhällsproblem
En för oss till nyligen dold samhällsutmaning är fartgalna förare av permobiler i snabbköpet - se fotografiet om styrbord.
Kanske dags för fartkameror på målrakan från grönsaksdisken till kassan? Farthinder vid hygienprodukterna?
Hur som helst bör en utredning med direktivet att skyndsamt arbeta fram en nationell handlingsplan tillsättas. Och en nationell samordnare. Naturligtvis. Icke att förglömma.
Webkamerornas lov
I början av mars har iskylan släppt sitt grepp om Friesland.
Vi väntar nu på att isen ska smälta. Naturligtvis studerar vi ett antal olika vädertjänster, både kort- och långtidsprognoser. Ett ytterligare utmärkt hjälpmedel är webbkameror på internet där vi i realtid kan se isläget i hamnarna längs vår kommande rutt.
Estrellas gräsmatta - ett växande sanitärt problem
Gräsmattan bredvid Bess Safari här i Leeuwarden, avbildad på fotografiet om styrbord, har Estrella annekterat. Hon har haft den helt för sig själv. När hon understundom gjort en tvåa har husse eller matte omedelbart avlägsnat den med en därför avsedd hundpåse.
Men nu. Invaderad av dussintals svarta fåglar. De använder inte fågelpåse, så att säga. Inga detaljer, men ni hänger med. Vår lilla väluppfostrade östermalmsfröken står bara och tittar på inkräktarna medan hennes gräsmatta undan för undan dag efter dag förvandlas till en ... som sagt, inga detaljer.
Sea Trial
När isen väl försvunnit gör vi den 11 mars en sea trial, som det heter på modern svenska. Allt fungerade bra - underbart att få lossa förtöjningarna - nu längtar vi ut till saltvattnet!
Ett par dagar senare genomförde vi en tredagars seglats till lilla, pittoreska staden Grou.
Dagen innan hade vi reserverat plats vid en restaurangs brygga och bord för middagen. Förmodligen fick personalen sig ett gott skratt, reservera i mitten av mars - knasiga svenskar! Vi tyckte dock att det var god ton.
Vid bryggan var vi helt ensamma, vid middagen var vi om än inte ensamma så snudd på.
Nordsjön i mars - ödsligt och kyligt
Vi avgår från Leeuwarden och går på kanalerna via Groningen till Delfzijl där vi slussar ut på floden Eems, den som tidigare under månaden var ett inferno av is.
Efter första natthamn i Delfzijl rundar vi Borkum Riff och seglar vidare till Norderney. I marinan finns en ensam ponton kvar i hamnbassängen, dock utan landförbindelse, el eller vatten.
När vi med vår gamla kära Mistral Black Bess 1984 seglade i samma vatten låg fortfarande fyrskeppet Borkum Riff på plats och varnade oss sjöfarare för det farliga revet - en svunnen epok.
Dag tre vidare norr om de frisiska öarna, uppför Elbe till klassiska avgångs- / ankomsthamnen Cuxhaven där vi lägger oss i SVC´s marina strax nordväst Amerika Hafen. Hamninloppet lika spännande som alltid, en stund innan vi nådde fram hade vi 3,5 knops medström, väl framme hade den avtagit till 2 knop, vi tackar vår skyddsängel. Dock måste man även med 2 knops ström tvärs inloppet hålla tungen rätt i munnen.
Cuxhaven, denna metropol under sommaren, nu totalt öde. Marinaområdet låst, dvs vi kommer inte ut, inte hela värden då vi bara lagt till för att äta och sova.
Fjärde dagen stark medström vidare uppför Elbe till Brunsbüttel som vi når vid slackvatten. Smidigt slussar vi in på NOK, Nord-Ostsee-Kanal, Kaiser-Wilhelm-Kanal eller Kiel-Kanalen. Genast betydligt lugnare nu när vi inte behöver grubbla över tidvattnet.
Natthamn i Regattaverein Rendsburgs klubbhamn på Obereidersee, Rendsburg. Som omväxling är det här öppet och välkomnande om än på lågfart. Klubbens alerta hafenmeisterin, kvinnlig hamnkapten, hjälper hjärtligt till. Restaurangen öppen, el, tvättmaskin, dock inget vatten på bryggan - frostrisk.
I Rendsburg blir vi kvar några dagar, dels behöver vi efter fem tidiga morgnar på rad få sova ut ordentligt, dels kulingvarningar på sydvästra Östersjön.
Vädret har sedan Leeuwarden hittills bjudit på temperatur mellan noll och plus fem grader, mulet så när som på totalt några minuters ängsliga solstrålar, endast begränsad nederbörd, huvudsakligen i smält form men under dymmelonsdagen snöblandat regn, under skärtorsdagen knappt en decimeter snö. Vårat snöväder rör sig nordvart och på nyheterna berättas om snö- och trafikkaos i närbelägna Skåne.
